littleangelthoughts

Just nu är det världens bevis på min hand att jag är en dålig person.. Hamnade jag i slagsmål igår då tro? Njaa.. Personen i fråga ville inte slåss, och vad som en början egentligen bara var lite lätta slag för att trigga igång den andra personen i fråga till att busabråka lite, gick relativt fort över till att jag hade fått upp mitt temprament i samband med att all min frustration och ilska började bubbla upp och sedan ta fyr.

 

Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska förklara detta. Jag har gått med allt bubblandes under ett lock, min ilska och frustration alltså. Sen igår med varje slag och utan att jag mötte motstånd, så blev det som att locket flög av och jag bara lät allt flöda ut, och plötsligt så provocerade det mig att personen bara log mot mig, kollade på mig, inte gjorde någonting, trots att jag praktiskt taget sa: "Men kom igen nu då, slå tillbaka lite nudå, din homosexuella grisröv".

 

Sen slog jag till personen så hårt att jag (troligen) spräckte ett blodkärl vid knogen och halva handen svullnade upp. Men ja, slutade inte riktigt där, för när handen svullnade upp så blev jag lite surare, så slog personen tills jag sedan bara gav upp och la mitt huvud på dennes uppdragna knän i soffan och i en ton igen sa: "Varför ska du vara så genomgod för, kunde du inte bara slagit tilllbaka.." Sen när jag vände mitt huvud så ryckte personen till och jag i en uppgiven ton fick klargöra att "Jag ska inte slå dig mer nu."

 

Det personen gör efter att jag gjort vad som skulle kunna klassas som misshandel (troligen för blåmärkerna) är att den stryker mig över huvudet och i kliar mig i hårbotten lugnande samt låter mig få hänga mitt huvud på dess knä tills jag är helt lugn igen.

 

Men min fråga till mig själv är, varför gör jag så då? Jag vill från djupet av mitt hjärta att folk ska känna sig uppskattade, men det verkar aldrig hålla så långt.. Jag säger: "Åh du är en helfantastisk person" men sen så lever jag inte upp till det jag sagt, utan jag gör något, som skulle kunna få dom att må dåligt. För att vara ärlig, min originalplan för kvällen var att bara krama om samma person som jag "misshandlade" för att den verkligen förtjänade en kram! 

 

Jag vill i mitt hjärta förbättra mig själv på den planen, men det är otroligt jobbigt, för jag vill verkligen verkligen gott, men jag gör ont, alltid.. Aja, så just nu mår jag lite som jag förtjänar (som Tonny alltid säger på sin hangover), och jag rätt mycket förtjänar att ha en halvt handikappad högerhand. Hejdå tills vidare bloggen.