littleangelthoughts

Hej folket! (Dvs ni otroligt fin-fina älskade människor som läser detta!) Jag har haft de sjukt goaste 5 dagarna på Gullbrannas 2K0M12-läger som man kan tänka sig, då jag insett och upplevt så otroligt mycket, vilket faktiskt gett mig den pushen jag länge behövt. 

 

Men, det som verkligen kom att betyda något var just igår och idag, tors-fre.

Det var på kvällen igår efter att Markus hållit sin grymma predikan som det var förbön, vilket jag gick fram och frågade om. Jag berättade för förbedjaren om lite saker som jag haft i mina böner ett tag men inte riktigt fått svar på. Så det bad personen om, sen när jag kom in så ville Robin be för mig, så jag bad han be för samma sak. Båda förbönerna utan att känna nåt. Sen efter en liten stund  så började jag få lite av en panikattack, vilket gjorde att gav upp för tillfället, för det blev en pyttebit sämre när jag sålänge försökt be om att det ska bli lite bättre? Så ja, men sen kom Robin efter att jag messat honom och lyssnade på mitt snörvliga jag när jag pratade om vad det var som gjorde mig bekymrad tills jag mådde lite bättre igen. 

 

Sen idag på avslutningsgudstjänsten så talade Markus igen, temat var om bördor, i slutet av sin predikan så säger han: "Ni som är tyngda av bördor, av något som drar ner er, kom då fram hit och böj knä med mig, visa 'Jesus jag behöver dig, jag klarar inte det här själv', så kommer någon förbedjare lägga handen på dig och be för dig".

 

Jag gick fram och satte mig på knä, visade/bad "här är jag, hjälp mig", det kom en del förbedjare och la sin hand på mig under den tid jag satt där, jag bad och bad "snälla kom in i mitt hjärta, hjälp mig", men jag kände inget, jag var precis på väg att ge upp, gå iväg i all besvikelse när Markus kommer upp på scenen igen och säger: "Ni som inte känner något just nu, som inte känner Gud fylla dig med kärlek. Det behöver inte alltid hända genom en förbedjares hand utan ibland så kan Jesus verka genom andra, genom bekanta." Vilket fick mig att sitta och tänka en stund pga hur det träffade mig, men jag fick denna oerhörda lust att krama mina kära vän Robin, oväntat lr hur? Ne, tänkte samma sak, så jag berättade för honom vad jag just insett genom Markus ord.

 

När jag sedan gick tillbaka till min plats så känner jag någon dra i min arm lite lätt, vilket visar sig vara våran nya ungdomsledare Gabriel som direkt kramar om mig riktigt hårt och börjar be för mig, och jag blev helt överumplad och ja, tårarna börjar rinna, för hela jag fylls av överväldigandet över att detta "bönesvar" är det som jag så så länge sökt? När jag inser att Guds kärlek sträcker sig genom honom, till mig? Men så jag hade glädjetårar i flera minuter efteråt medan jag leende sjöng med i lovsången, det var den grymmaste känslan jag känt på länge, känna glädjen och kärleken genomsyra mig, påminnas om att jag bär aldrig mina bödor ensam. Gud är alltid med mig, även om det inte alltid känns så, men han finns där, nära och lever genom andra människor, genom mig, och jag är förevigt tacksam, för allt det.♥

Ps. Sen att jag haft den känslan i mig under hela lägret av att jag velat att just Gabriel ska be för mig har vart lite underlig, och att han sen kom och gjorde det, helt oväntat sista dagen. Jag försöker komma på slumpen i det, men jag antar att jag inte kommer komma på den, för den finns nog inte.

Okej, för de som inte vet så umh, spenderade jag 15 timmar i sängen igår helt orörlig praktiskt taget för att jag var så otroligt nere, då jag fick ett sånt bakslag på min ångest och det. 

 

Men i alla fall så idag så vaknade jag till att saker kändes lite bättre än vad de gjort förgåenede dag, men så jag stack ut och cyklade en stund runt sjön, för att strax därefter käka pizza med Idah, Denise och David på Amigo. Där hade vi det rätt revligt, vi alla fick matkoma (Speciellt vi tjejer med våra 2 pizzor att dela på) Sen stack vi till ica och köpte energidryck, och satte oss på vägkanten och drack vårat dricka! 

 

Efter en stund fick Ida skjuts hem och sen satt vi resten på Pingstkyrkans parkering och snackade en stund och sen följde David med oss till tågstationen men lämnade oss kort därefter för att gå hem, så bara jag och Denise kvar!

 

Vi satt och snackade, men sen behövde båda gå på toaletten och vi höll på och dö av skratt! Nisen gick först och det ekade och hördes jätteväl när man kissade och så hör man Denise ropa ut att inget funkar därinne och att hon inte tänkte sitta på sitsen, sen var det min tur och jag lät nog ännu mer, sen så lyckades jag spola, sätta på vatten och handtork, men hon fick mig börja skratta när jag stod och kissade, så var helt röd i fejjan efter det! En stund efter så ville hon kolla till sin cykel så vi hämtade den samt gick in på Konsum, då vi väl där bestämde oss för att köpa glass. Där sprang vi runt och letade efter kex, glass och skedar, + dricka och var allmänt piniga ett bra tag.

 

Vi hittade sen vad vi ville ha, 

och vi var jättenöjda! :)

 

Sen blev vi dock utkörda från Tågstationen och satte oss då vid trappen, sen började vi komma på massa "ordvitsar" när man ska byta ut ett ord i en filmtitel till ordet "Nigga", t ex: Forest Nigga. Men Denise totalt förlorade det när jag sa: "The Dark Nigga Rises" lr när vi bytte till sångtitlar: "Set Fire To The Nigga". (Ja så alla vet så var det bara på skämt! ;3)

 

Vad gjorde vi mer? Jo vi började snacka om vem i gänget som skulle förlora sin oskuld först och sist av oss alla, jag var tydligen först.. Sen mitt i allt skratt så hör man Denise fisa jättehögt, den ni! x) Sen pratade vi om lite djupare ämnen, och även om Denises sexfantasier.. ;D

 

Allt som allt så var detta en underbar dag, till råga på hur allt var igår! Det var riktigt kul att ha spenderat tid med henne och tja, mycket skrattande och glädjetårar! Jag är otroligt glad och uppskattande för de vänner jag faktiskt har!

 

Har jag glömt någon så får du tillägga Denise! :)

Men annars kan jag bjuda på en söt bild av henne! ;3

Tihi! :3

 

Narry loving! My shipper heart. :3