littleangelthoughts

Så mitt förra inlägg.. En update, hade ett samtal med personen igår, och jag sa förlåt, fick en jättefin kram och lyckades för en gångs skull hålla inne mina känslofyllda tårar! Sen pratade jag ut lite och vi fick ett bra samtal ändå! Så saker är okej nu, och nej.. Jag ska inte sjunka så, eh, lågt igen..

 

Sen när jag skulle gå hemåt så fick jag en titel och ett avslutande mening i mitt huvud till en dikt, så när jag egentligen hade tänkt plugga så bestämde jag mig för att skriva på den här dikten istället!

Så för de som är intresserade av att läsa den, så finns den här! ^

 

Hade föresten tänkt börja skriva igen, det kommer vara en salig blandning av noveller, dikter, och massa annat troligen! 

 

Men som slutord för detta inlägg, det är skönt att kunna ordna upp saker i livet, bra som dåliga! 

Så det är min peepning för er, har ni något som ni inte ordnat upp, när det gäller relationer till vänner, eller städning av ditt rum, eller något annat, så fixa det, ni kommer må bättre av det i slutändan, istället för att dras, förskjuta och grubbla på det! Lycka till, det är aldrig försent för något här i livet! Peace.

 

Just nu är det världens bevis på min hand att jag är en dålig person.. Hamnade jag i slagsmål igår då tro? Njaa.. Personen i fråga ville inte slåss, och vad som en början egentligen bara var lite lätta slag för att trigga igång den andra personen i fråga till att busabråka lite, gick relativt fort över till att jag hade fått upp mitt temprament i samband med att all min frustration och ilska började bubbla upp och sedan ta fyr.

 

Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska förklara detta. Jag har gått med allt bubblandes under ett lock, min ilska och frustration alltså. Sen igår med varje slag och utan att jag mötte motstånd, så blev det som att locket flög av och jag bara lät allt flöda ut, och plötsligt så provocerade det mig att personen bara log mot mig, kollade på mig, inte gjorde någonting, trots att jag praktiskt taget sa: "Men kom igen nu då, slå tillbaka lite nudå, din homosexuella grisröv".

 

Sen slog jag till personen så hårt att jag (troligen) spräckte ett blodkärl vid knogen och halva handen svullnade upp. Men ja, slutade inte riktigt där, för när handen svullnade upp så blev jag lite surare, så slog personen tills jag sedan bara gav upp och la mitt huvud på dennes uppdragna knän i soffan och i en ton igen sa: "Varför ska du vara så genomgod för, kunde du inte bara slagit tilllbaka.." Sen när jag vände mitt huvud så ryckte personen till och jag i en uppgiven ton fick klargöra att "Jag ska inte slå dig mer nu."

 

Det personen gör efter att jag gjort vad som skulle kunna klassas som misshandel (troligen för blåmärkerna) är att den stryker mig över huvudet och i kliar mig i hårbotten lugnande samt låter mig få hänga mitt huvud på dess knä tills jag är helt lugn igen.

 

Men min fråga till mig själv är, varför gör jag så då? Jag vill från djupet av mitt hjärta att folk ska känna sig uppskattade, men det verkar aldrig hålla så långt.. Jag säger: "Åh du är en helfantastisk person" men sen så lever jag inte upp till det jag sagt, utan jag gör något, som skulle kunna få dom att må dåligt. För att vara ärlig, min originalplan för kvällen var att bara krama om samma person som jag "misshandlade" för att den verkligen förtjänade en kram! 

 

Jag vill i mitt hjärta förbättra mig själv på den planen, men det är otroligt jobbigt, för jag vill verkligen verkligen gott, men jag gör ont, alltid.. Aja, så just nu mår jag lite som jag förtjänar (som Tonny alltid säger på sin hangover), och jag rätt mycket förtjänar att ha en halvt handikappad högerhand. Hejdå tills vidare bloggen.

 

Hejsan! Gissa vad Carro fick göra idag? Åka hem pga mensvärk! Kom hem för drygt 1.5h sen och än så länge har jag tryckt i mig två Ipren och en bit kladdkaka, och nu äntligen börjar jag må bättre! 

 

I alla fall, jag hittade en mensskyddsreklam som inte var helt "Åh kolla på mig, jag bär vita kläder och skuttar runt bland blommorna med ett stort leende, woho att ha mens äger!!", utan denna var något som ärligt talat kan relateras till alla kvinnor runt om i världen när det gäller mens!

 

 

Så tack Libresse, för att ni äntligen har gjort en reklam som är verklighetstrogen, och inte är något överdrivet glädjejippo!

Började med att jag vaknade och fick 40 min på mig att göra mig i ordning för att sedan åka till Habo och inhandla friluftskläder! Det gick väl bra, var där 1.5 timme drygt, lyckades köpa ett par helt underbara överdragsbyxor!

 

Sen kom jag hem, åt kyckling (ifall ni ville veta) och sen hämtade Robin upp mig vid kyran för att köra ut oss till Ryfors och så gick vi på en långpromenad och diskuterade! Det var ändå relativt givande, även om Robin kan börja på ett ämne och alltid lyckas spinna vidare på orden, så det blir långt mellan varven för mig att inflika! x)

 

Men sen en stund efter att jag kom hem så vara det film i kyrkan, vi såg på Another Cinderella Story! Sen var det när jag skulle köpa en dricka som jag hörde tjejskrik och fnitter väldigt väldigt tydligt utanför kyrkan, så när jag gick förbi dörren så såg jag hur två tjejer stod där i bh och stuprörsjeans! Höjde ögonbrynet åt dom, och just då vände sig en av tjejerna som ställt sig under taket i kyrkan om och skrek, sen sprang de iväg och jag dog av skratt!

 

Efter filmen så drog vi ut till MSOK och markerna däromkring och jag fick pröva på att åka snöskoter! :3 Det var pirrigt men otroligt kul! Dock var det lite pinsamt för jag kände mig som en av de där typiska tjejerna i amerikanska filmer när jag kramade om föraren och borrade in mitt huvud i ryggen på honom i hopp att kväva mitt "iiiiih" när det pirrade till ordentligt i magen för att han gasade på.. Lyckades inte för bra dock då jag strax därefter hörde ett lätt skratt.. *supermegastor rodnad*

 

Det var i korta drag min dag! Det var skönt att denna dagen inte var så otroligt seg som alla andra varit denna veckan! Den har  dagen har varit ytterst givande och ja, nu har jag en grej som jag kan bocka av från min lista över saker att göra innan jag dör! Helt underbart, uppnått något med mitt liv denna veckan, fantastiskt! :3

 

Senare när jag vaknar idag så ska jag gå på gudstjänst, baka, städa mitt rum och gå på Attention! Yaay, få tillbaka strukturen i livet! Men nu måste jag verkligen sova, men ha det gött mina fina (men få) läsare! Puss och kram!♥

Sitter just nu och inväntar mattelektionen i ett ensamt klassrum med världens hicka! Funderar på livet, eh nej inte direkt, eller jo typ! Jag måste komma i gång med att försöka börja skriva igen, vill skriva noveller och annat gojs! Men för det måste man ha tid och inspiration, jag har varken eller! Det är antingen skolan, kyrkan, plugg eller att bara hinna vara mig själv som gäller! Alltså mig själv är jag ju nästan alltid, kanske en lite fasad i skolan, nertonad och skötsam liksom, skrattar på rätt ställen och försöker ta iniativ! I kyrkan är jag ju alltid mig själv, dock så kan jag ju inte alltid göra vad jag vill när jag är där som ledare över t ex mina scouter på 8 år, jag måste ju då visa ett tålmodigt ansikte och visa gott föredöme, samtidigt som jag får lov att vara lite lite barnslig! 

 

Men ska försöka börja impulsivskriva ner kladd mer, och se om jag kan få ut något av det! Men framför allt så ska jag utmana mig själv att skriva om kärlek, om lycka, mer på djupet om de abstrakta vackra sakerna, för smärta och sånt kan jag skriva och har skrivit mycket om! Men måste utmana mig till nya saker, släppa fram nya känslor! Sounds good, yeah? 

 

Min plan är att pumpa mig själv med vackra saker och ting, vackra låtar, texter, filmer, böcker, människor, ALLT!! För övrigt så hittade jag denna fina låt, inte kollat på lyriken på djupet, men gosh, fin låt!

 

Aja, det var allt för denna gången, puss och kram! 

Hel bloggishen, long time no see, eller vad man nu säger.. Jag tänker dedikera dessa meningar till att göra plats för min ungdomledares kommentarer, pikar och saker som han gör mot mig, och hur jobbigt det är att verkligen inte kunna bli sur på honom, alls.. 

 

Kan börja med att han tycker om att plocka bort småsten från mina skor när vi är på gudstjänst och kasta dom på mig.. Sen brukar han även kasta trådtussar på mig när han drar av överblivna trådar från kläder.. 

 

Sen hans kommentarer eller pikar, t ex som dessa senaste två dagarna!

 

I tisdags så hoppade jag i snön efter att ha vart på planering för scouterna, sen när jag skulle gå ut på "fast mark" så halkade jag och fick snö upp till låren, vilket var otroligt kallt och blött! Så då gick jag jättebrett med benen i en sorts pingvingång mot Gabriel då han skulle säga mig något! Sen när jag fram så immiterade han mig, och jag, tja knuffade honom! Då säger han: Men!! Du ser ju ut så, du går ju som att du måste bajsa, eller som du bajsat på dig! 

 

Eller igår, då ville jag kasta en toffel på honom! Jag snodde kyrkans internet efter ännnu ett planeringsmöte för konfan! Så jag passade på att göra klart en fikalista, tog ner viktiga dokument och skrev ett meddelande till en, helt viktiga saker! Sen när jag gick i genom PP  från dagens medicin-lektion (Då jag var hemma, utmattad eller nåt) så läste jag högt för mig själv: CNS, PNS, då hör jag Gabriel flika in: Penis! Sen när jag gav honom en "Are you serious"-blick så inflikar han: Men du sa ju det! "Nej, jag sa P-N-S.."

 

Men trots att han kan göra en smått frustrerad och förvirrad att ha som ungdomsledare ibland så kan jag inte förneka att han är väldigt god-och varmhjärtat som även får stå ut med mig när jag är sur på mig själv eller på världen och framför allt när jag också är på retligt humör och ibland pikar honom.. Sen hans underliga personlighet och sätt att vara får ändå en att i slutändan dra på smilbandet och smått fnysa åt honom, oavsett hur konstig han är. (Vilket han också pikar mig för, att jag alltid fnyser..)