Livsfunderingar klockan 6 på morgonen.
Ugh, börjar om en timme, måste typ börja gå om 15min och jag är inte påklädd.. Idag är jag relativt utvilad, fast mitt öra gör apbajs-ont just nu, det suger lite sådär.. Förövrigt då? Jo jag är glad, som jag var hela förra veckan, bara surt att inte ha någon och dela glädjen med, folk har inte tid när jag vill samtala! X3
Saken är den att jag har ju inte riktigt var "hyper-glad" utan mer, "Tjena vad jag är tacksamt för allt och alla-glad", jag har ju tänkt otroligt mycket på människorna runt omkrng mig under den tiden jag mått sämre nu senaste månaderna, och insett en del saker! Så denna veckan har jag liksom velat uttrycka det till folk, min tacksamhet, säga dom en sanningens ord om vad jag tycker om dom!
Men det är ingen som har tid att vilja få kramar, vilket också suger, ja, du förstår, jag har känt mer kärlek denna veckan en vad jag kunnat ge till någon.. (Suuger)
Aja nu måste jag försöka göra mig i ordning och gå till praktiken, sen ikväll är det scout och ja, jag önskade att jag hade mer att uppdatera om, men det händer inte så mycket på dagarna nu när jag är i Parken och inte i skolan! :)
You gave me something I want everyone to see
Såå, den här låten har varit fast i mitt huvud ett litet tag nu, men ärligt talat, älskar låten, bra text, najs musik till! :3
Dagens kommentar.
- Gabriel, har du en UV-lampsak?
- Vadå ska du kolla efter sperma?
- Jag mår illa, fattar inte varför dock, ätit rätt bra med mat, inte så mycket godis.
- Är du gravid?
Den pojken alltså, ibland, bara ibland tigger han en smäll.. Och jag, jag är ju långt ifrån rädd för att slå en typ 1.89cm lång ungdomsledare med restmuskler av forntida dagar från lumpen. Jag hoppas han bajsar på sig eller något.. Nej nu ska jag skriva brev, eller något.. Godnatt!
- Vadå ska du kolla efter sperma?
- Jag mår illa, fattar inte varför dock, ätit rätt bra med mat, inte så mycket godis.
- Är du gravid?
Den pojken alltså, ibland, bara ibland tigger han en smäll.. Och jag, jag är ju långt ifrån rädd för att slå en typ 1.89cm lång ungdomsledare med restmuskler av forntida dagar från lumpen. Jag hoppas han bajsar på sig eller något.. Nej nu ska jag skriva brev, eller något.. Godnatt!
Sjukanmälan och nördande av tv-serier!
Såå, hade lite problem med öronen vilket orsakar huvudvärk som inte riktigt går bort, så betsämde mig för att ta örondropparna och vara hemma och chilla. I brist på annat så har jag kollat på Supernatural, körde hela säsong 3, blev klar för typ 5 min sen?
I morgon blir det praktik igen, en långpromenad (hoppas jag) och sen smita iväg till Tonår och få min dos av socialt umgänge! Har inte så mycket att uppdatera idag, uppdaterar nog igen när en bläckfisk tagit sig in i min lägenhet, det för att ni ska få höra om något spännande i mitt liv! På tal om spänning, mina lampor blinkar och har sig, idag hade de knappt el att tända sig, pappa tror att spänningsfallet är det som förstört min dator. *sob*
Men nu ska jag trycka i mig en macka och sova! Puss! :)
Bättre dagar!
Jag är aptrött, det kan jag börja med att skriva! Lite ovant att behöva gå upp vid 5-5.30 på morgonen, ännu mer ovant att vara i fullt sjå hela dagen på Margaretas Park! Det är otroligt trevligt där dock, och jag har (än sålänge) haft tre riktigt bra dagar och morgnar! Så jag tänker inte direkt klaga liksom!
Seeeeeeeeeeen, I'm just gonna break it down to all of you guys! Efter en höst där jag känt av väldigt mycket att "kan jag vara mig själv, fullt ut?" då menar jag bland klasskompisar som med mina närmaste vänner, och jag har då äntligen efter månader av grubbel och en brytningspunkt där jag vart rätt nere; kommit fram till att jag tänker vara mig själv, jag tänker inte dölja vissa delar av mitt liv, alla delar av mig är en del av mitt liv (låter logiskt eller hur?). Detsamma gäller med bloggen, alla delar av mitt liv ska jag känna att jag har friheten att få uttrycka mig i samt få skriva om! För det har hänt så spännande saker i mitt liv i höst, och det har vart surt att jag känt att jag inte kunnat dela det här liksom, därav att jag knappt bloggat! Så nu sker min förändring tillbaka till det gamla, min blogg där alla sidor av mig ska få lysa fram, är vi överens kära människor? Vad bra!
Men för att komma tillbaka till ämnet, spenderat varje morgon denna korta vecka med att dra på hörlurana och mima med till min fanastiska musikkollektion i mobilen på vägen ner och hem från Margaretas Park! Jag har vart glad, men inte hyperglad, utan med allt tänkande jag gjort på senare tid så har jag en mer seriös tacksam glädje och jag har verkligen försökt visa de människor runt omkring mig den uppskattning och creadz de förtjänar! Jag har kommit en liten bit på vägen än sålänge!
Sen en till sak jag tänkt på otroligt mycket på under ett tag nu är Ledarskap! Alla vet ju typ att jag är ledare i kyrkan, men för mig så känns det som det bara varit en titel och jag har funnits där under den simpelt sagt! Men ju mer jag utvecklats under hösten, som person och inom kyrkan, så har viljan att utvecklas som ledare vuxit sig större också! Därav har också mina tankar surrat runt den kristna ledarskapskursen som min kära ungdomsledare en sen natt föreslog att jag skulle hänga med på då han pekade på en lapp som satt på anslagstavlan! Ja, sen hade jag ett otroligt (och då menar jag otroligt) långt samtal med Robin om ledarskap, han har tydligen alltid sett en ledare i mig ("Inte frågan om hur, utan om när") och han gett mig tips och uppmuntran på de plan jag behövt lite hjälp med, i det praktiska liksom!
Sen igår så hände nåt halvgalet, människan sa åt mig att be för honom, personlig förbön, det är något jag aldrig gjort, kunde jag andas? Nope. Gick det relativt bra då? Ajjemän. Nej men hela den biten av kvällen var otroligt befriande, upplyftande och fantastisk. Jag smet in i kyrksalen efter scouterna och Robin satt där längst fram och bad, jag hörde lite av hans bön när jag satt längst bak och det var lite rörande att höra allt han sa när han bad för alla i Tonårsscout, när han (tydligen) bad för mig, och jag var redan på ett sådant tackamt humör, så ja jag kanske lät tårarna ta över, det var en känslosam stund, jag menar jag är ju otroligt tacksam för honom. Sen när han var klar, jag vet inte, jag gick fram och hade en såndär jättetight kram där man inte behöver säga något, utan båda förstår varandra, utan att knappt använda ord liksom, och det var en sån kram jag ville ha och ge, så det var liksom asgött! Ja, sen så kom den där pirriga biten när Robin bad mig be för honom, men det gick bra som sagt!
Ja, jag hade tänkt att de skulle bli en kort update, och ja jag hade något annat jag egentligen skulle säga, men ändring i schemat blev det visst! Nu ska jag dock duscha och äta en macka för att sedan sova, för jag är verkligen aptrött! Men ni får ha det bäst, så ska jag försöka uppdatera om mitt liv lite mer snart igen! Pussiluss!
Försök gissa vad jag köpt idag!
Kan ni gissa vad jag köpte idag? Pfffft, antagligen kan ni inte det! *host host*
Ja, saken lyser under UV-ljus också.. Ifall ni ville veta..
Hejdå bloggen.
Mvh.
Mvh.
Busiga Lina.
Just nu är livet ett enkelt äventyr!
Såå för de som vet så har jag vart rätt nere på senaste tiden, då menar jag typ att det första jag gjorde i lördags vara att gråta när jag vaknade!
Men jag vill gärna påstå att dessa tre senaste dagar var räätt fantastiska! I söndags så fick jag äntligen träffa sötnosarna Jos och Dessiless! Vi hade otroligt kul och gjorde inget annat än att skratta o skratta o skratta i flera timmar, och Denise satte i halsen när hon drack juust vid fel stund! Sen någonstans senare in på kvällen så började vi på nåt vänster ta kort, kort som jag lovade att inte lägga upp, men de sa inget om att inte få använda det som screensaver i mobilen.. Den där söta bilden när de gör duckface.. :3
Sen igår så begav jag mig mot Stockholm med familjen, hände inte för mycket på resan, vi åt, lyssnade på musik, jag sov en stund i bilen, köpte godis, det var allmänt gött och resan kändes fort över! Sen kom vi fram och tog det lugnt innan vi skulle gå och äta på resturang (tydligen)! Där fick jag verkligen pröva något nytt, detta var på menyn:
Råbiff! Våran såg lite mer exlusiv än vad den på bilden gör! Men ja, rå nötfärs är ju inte varje dag man äter kanske! Men det var en upplevelse i sig kan jag säga!
Sen idag så var jag, mamma och Tobias på stan för att leta efter en keps till Tobias! Sen dissade Tobias oss och vi gick vidare mot Butrix där de sålde penistränare och pungkliare, peruker, muggar, kort, prank-saker, ja allt en spex-affär kan innehålla, ajuste BBT-tröjor sålde de också, BAZINGA! Sen köpte jag godis, himla bajsdyrt som det är här i Stockholm med 89 kr/Kg så blev man ju lite halvt rånad kanske.. Men men, ska inte klaga nu! Ätit en superdupergod suoppa i övrigt, som jag tillagade så klart! Men där en kort update från mig, ha det bäst så hörs vi snart people of the intracranet!
Am I still beautiful though?
The more I seeked to become beautiful, the uglier I got, I mean, look at me.
Quote time #2
“But even if we don’t have the power to choose where we come from, we can still choose where we go from there.”
~ The Perks of Being a Wallflower.
Veckans droglåt!
Jag = Barnslig skitunge
Hahaha jag tycker så synd om min ungdomsledare som måste stå ut med mig ibland.. Jag skulle förbi och lämna tillbaka Första Hjälpen-kudden idag till kyrkan och det slutade med att jag stannade och småkonverserade med Gabriel som hans namn lyder! Först hittade jag böcker från typ 90-talet och så fanns det några sidor om sex typ, och jag skrattade såå till vad det stod om allting, och Gabriel började skratta när jag frågade om Petting, för jag aldrig riktigt fattat vad det är typ.. Sen lyssnade vi på ett ljudklipp från P3 om en kvinna som bet män i snoppen för att protestera typ, vill ni få er ett gott "What The F**k"-skratt så finns den HÄR!
I vilket fall så satt jag där ett bra tag och chillade, lyssnade på lite Love and Death och ja småpratade med tönten! Fick ut av honom att han tyckte sprattet mot honom var otroligt omoget, jag skrattade så mina käkmuskler sved.. Sen klagade han på att jag alltid fnös, och då började jag tänka på det, och så fnyste jag ännu mer pga av att jag fnyste så mitt huvud blev helt mindfuck och han bara skrattade åt mig, himla bajskorven..
Sen någonstans sa han något och jag började skratta, och då så sa han att jag borde gå hem och sova. Då blev jag helt: "Pfft, vadå får man inte vara glad? Nej nu tänker jag vara bitter" Lycka till med det. "Ja, nu tänker jag vara de- hahahhaha. NEJ, bitter var det ju, hihihiih." Han gav mig en typisk: Du är knäpp-blick..
Sen när vi gick hemåt, eller jag slog följe med honom så tänkte jag vara seriös och ställa en fråga: "Alltså hur lyckas man som ledare ha sådant tålamod? Jag menar när man får typ tusen frågor att svara på, och ens huvud blir helt mos efter att försöka svara på alla dessa frågor?" Men jag som är jag kan ju inte vara seriös alltför lång tid..
Jag: Fast alla har ju inte sådant tålamod kanske.. *klappar han på axeln* Jag nämner inga namn dock..
Gabriel: Sen finns det ju de som verkligen pushar vissa till den gränsen. *klappar tillbaka* Nämner inga namn..
Jag: Men sen finns det ju de som slår sin ungdom för att hon försökte hjälpa till, men tryckte på fel knappt.. *klapp* Nämner inga namn..
Gabriel: Sen finns det ju de som misshandlar sin ungdomsledare.. *klapp* Nämner inga namn..
Jag tror han vann den ronden.. Men i alla fall så var jag superduper-barnslig och ställde mig i trappan för att först bli längre än honom när jag skulle ge han en hejdå-kram, men sen var jag tvungen och bli jämnlång..
Fast kan ju säga att Gabriel inte är den mognaste på denna jorden heller.. Han tog tag i min kinder i ett typ typiskt (fast tur nog löst) mormorsgrepp och "guchiguchiguschi"..
Jag säger det, vi kyrkmänniskor är inte normala, enda sen jag började spendera min tid där så har jag aldrig träffat en knasigare blandning av människor! Heelt underbart är det! Det är tur att jag kan få ha min lilla familj där, när mina andra "familjemedlemmar" och jag inte alltid kan få tid för varandra som vi brukade i 9:an!
Dagen efter allt det roliga!
Ehehe.. Det lät bättre i mitt huvud, men nu låter det som att jag sitter här bakis, kanske jag gör, vem vet..? Haha nej, självklart gör jag det inte! Men för att komma någon vart, gårdagen var trevlig, jag kom hem, jag bakade, jag gick på Attetion, jag förgiftade inte någon med min kaka, och det var ändå allmänt gött, trots att de flesta av oss var supertrötta! Ja, sedan hade ju jag och ungdomsledaren ett kul samtal om penga-arv, bilolyckor och han tyckte jag skulle använda Ylvis musikvideo om Stonehenge som källhänvisning och förteckning när jag skrev om just det ja, Stonehenge..
"My wife applaud(s) me in the kitchen
When I tell her all I bought is from the local store
(And) When the kids have gone to bed, we're all alone
She gives me a smile
Then she plays with my balls
When I tell her all I bought is from the local store
(And) When the kids have gone to bed, we're all alone
She gives me a smile
Then she plays with my balls
(But?) All I think of is Stonehenge"
Jag undrar dock hur min engelskalärare skulle reagera till detta, eller hela låten i sig..
Förövrigt så har jag varit hemma hela dagen idag, sa till pappa igår att "du jag kommer inte fixa skolan i morgon, jag är heelt slut efter denna helgen". Pappa lät mig få vara hemma, jag la mig och släckte lampan vid elva, och jag steg upp ur sängen klockan 12 idag! Då kan ni nog få en liten insikt på hur trött jag var!
De resterande timmarna fram tills nu så har jag levt i någon sorts seg dvala, börjat städa och packa upp från Vinterting, käkar mat just nu, ska sedan ut och gå en promenad så att jag vaknar till, sen skriva ner något kladd, sedan plugga (skriva om Stonehnge), kanske se på en film och sedan sova! De är min plan för dagen, och jaa.. Måndagar, man förstår varför dessa fina dagar är dom värsta..
But just because it's a gloomy day, doesn't mean you have to show the world your gloomy face.
Men tills dess att jag i mitt liv orkar/hinner/ens har lust att uppdatera denna blogg, ha ett underbart liv ni små söta själar!
Mvh.
Tjejen med den rufsiga och spretiga kalufsen!
What's the meaning of Stonehenge?
Hej folket, nu hade jag tänkt uppdatera lite sådär "kort". I helgen var jag på en scoutspårning kallad Vinterting som detta året höll till vid Styrsö/Donsön i Göterborgs skärgård! Jag som inte varit på något riktig scout-event på länge var då självklart nervös, varför skulle jag inte vara efter mitt uppeåll på typ 3 år?
Men men, när jag väl gjort allting i ordning till "hajken" så såg det väl ut ungefär såhär:
Så efter klockan 10 någon gång så bar det av, de flesta trötta efter gårdagen då vissa av kanske stannade lite väl länge på Tonår.. Men i alla fall, Gabriel och tjejerna (inte mycket musik han fick välja då du) i en fin liten Honda Sivic och vi rullade i laglig och säker takt (till skillnad från Robin som brände på lite väl för mycket) mot Götet! Sen måste jag bara säga att oj oj oj var fabulös (eller fabulous om det låter bättre) våran kära ungdomsledare blev när han efter någon kilometer fick ge efter till solen som låg oss i ögonen. Problemet för han var ju att de enda solglasögonen som fanns i bilen var designade för kvinnor..
Dock tror inte jag att han var beredd på att hålla med mig då jag kanske (alldeles för ofta) pikar på honom (liiiite väl mycket) att han är metrosexuell, och i retligare stunder G-A-Y.. I alla fall, för att ni nu ska förstå bloggens titel, för varje event/läger så brukar man oftast få en låt som man känner: "Men det var så *detta* lägret!" I våran bil så vill jag nog säga att detta blev låten för Vinterting:
För att speeda upp saker, vi åkte lite vilse i Götet, vi hann i tid, vi kom på färjan, vi satte oss och började mumsa på vårat fika och konversera vi alla 11 deltagare från Mullsjö! Sen eftersom jag är jag, så smygfotade jag folk lite halvdiskret..
Robin, the lonely cowboy onto beginning his wildest journey ever, starting from this day on this lonely boat..
Sedan vi komma fram, jaa! Vi fick en semla att äta innnan vi fick lyssna till en man som berättade om sin kajaktur genom hela Sveriges kust! Relativt fascinerande faktiskt! Ja vad hände sedan? Jo äventyret började på riktigt, eller njaa.. Nästan, Gabriel ville vara herre på täppan och körde lite Kung Fu-moves mot mig när jag försökte ta över stenen (sådan retlig skitunge som jag är), men tog jag kort då sedan? Självklart, varför skulle jag inte?
Sedan var det flera timmar av att leta efter stationer, fastna i buskar, halka på diverse underlag och allmänt snubbla runt samtidigt som vi höll en väldigt hög takt vilket gjorde att lilla köttbulle-jag hamnade efter en del.. Succesivt så började ju även mörkret falla på denna vackra och idylliska ö, och den såg plötsligt mindre idyllisk ut.. Förutom den stunden när vi kom upp på en kulle och möttes av en fin utsikt (vilket jag antagligen inte fångade så bra på min dåliga mobilkamera):
Men jag tyckte att vi som patrull gjorde det bästa vi kunde av allt, alla letade ivrigt och stompade på, men klart blev man (eller jag) trött så i slutet började det bli lite jobbigt, det då jag möttes av The Stairs of Doom (enligt mig) nästan i slutet på första delen av Spårningen:
Kom ju i alla fall till hälften av den innan min patrull kom springandes och skulle ner igen.. Sen begav vi oss av mot bron och över, det är här mitt riktiga äventyr börjar.. Efter bron så skulle vi ner för en brant som ledde ner till vägen under bron, och där halkade jag på stenarna som började rulla och ehe ja, lite nära på att trilla ner för branten.. Sen när jag fastnade i massa annat och skulle försöka hitta en väg, det med att min ungdomsledare stod nere på säker mark och instruerade mig, sen sade han ca millisekunden innan jag halkade återigen på en isplätt att "akta det är halt där". Där förlorade jag ju min rörelseförmåga lite halft, knäet bultade och huvudet gjorde ont efter alla smått omskakande fall. Men jag kom ner efter ännu en liten stund och fick halta efter min patrull, tillslut kom vi fram efter att vi gjorde klart de sista stationerna på vägen!
Sen inför del 2 av spårningen så var det ett historisk föredrag om ön i samband med maten och någon tyckte det var väldigt intressant att lyssna..
Slutade med att jag lutade mig mot honom och han somnade på mig och jag kunde inte flytta mig då, och en av de fina scouterna i våran kår tog ju klart kort på oss, så söta som vi måste ha varit.. Efter det så var det dags att bege sig ut för alla igen, alla utom jag som inte riktigt kunde gå så bra för stunden.. Jag vet inte varför, men från ingenstans kom Gabriel och kramade om mig bakifrån när jag stod där mitt i klungan av alla som skulle gå. Otroligt oförväntad var den, jag tänkte mest "Vad har jag gjort nu liksom?", men efteråt så antar jag att det var en tröstkram för att jag tvingades slänga in handduken, men jag ville ju verkligen inte sinka min grupp på en sådan stressig uppgift (då jag efteråt hörde att de sprang runt i 1.5 timme på ön). Så under den stunden satt jag i soffan och pratade med en kille från ön vid namn Jesper (tror jag det var), det var väl relativt trevligt antar jag?
Sen hände inte så mycket mer, jag blev sur på Gabriel för att han smällde till mig rätt hårt i huvudet (samt träffade en bit av mitt öra) när jag försökte hjälpa han på ett spel och jag svarade fel.. Överdriven bitch med ett spelberoende är vad jag kallar honom då..
Sen var det läggdags, jag fick knappt ingen sömn, frös som rövens.. Jag vaknade, vi åt frulle, vi packade, vi hade en avslutning, våran grupp kom 6-7 i placeringen, relativt bra för att vara drygt 83% "nyingar" i patrullen faktiskt!
Sen hade de en liten lottning och då en kille skulle läsa upp patrullens namn så kläcker sig Robin ut vad blir den kungligaste kommentaren på länge, han viskar: "Det är säkert vårat patrullnamn som han ska läsa upp då vi har ett sådant svårt (Trasan hette dem)" och sen så ropar killen upp namnet: "Trasan!" Min min var nog priceless och Robins skratt när han själv inser det.. Efter det så fick jag en random kram av killen (Jepser) som jag pratade lite kort med kvällen innan när alla sa hejdå! Han gav bara mig en, trots att han hade pratat med alla i våran patrull och suttit med oss vid bordet, weird..
Sen tillbringade vi en timme här i väntan på färjan:
Där vi här körde lite lekar för att fördriva tiden, kan ju säga att leken "fossingen" verkligen gjorde tillvaron till ett riktigt myspys eller "gruppsex" som en viss omogen ungdomsledare sa.. Alla höll i alla och alla stod för tight för det att vara bokstavligen möjligt! Sen kom färjan, jag hittade en random cigg i mitt säte, tiden gick vi kom fram till våra bilar, några av oss åt på donken, det var världens bästa hamburgare som jag åt! Sen så skrattade vi massor i bilen och det var gött, och alla tonårsscouter är helt underbara och det var en fantastisk helg spenderad med dom!
Men nu ska jag sova, men där har ni mitt lilla äventyr, det med några små bilder! Det var otroligt roligt, trots att slutet på kvällen blev lite blä för mig, med knäet och det, plus att jag blev rääätt chockad och sur när Gabriel slog mig (det samtidigt som jag var superutmattad och hungrig efter att jag levt på mackor och lite soppa som mat under dagen, vilket ledde till att känslorna var lite svårare att styra möjligen..) Men nu ska jag sova dock! Men godnatt världen!
