Walking in Life With Faith

Så, nu (eller för en dryg vecka sen) så fick jag äntligen händerna på denna underbara boksamling, jag tror ni vet vilken jag menar.. Studiebibeln, yaay! Jag är otroligt glad över att äntligen kunnat köpa den, och jag ser framåt att  kunna ha den som ett underlag från och med nu! Helt klart värdt de dyra pengarna jag köpte den för, och jag har redan hunnit klottra lite i den, helt underbart! 

Idag fick jag frågan av min klasskompis: Vad tycker du om homosexualitet, du som är kristen?

 

Frågan rann dock ut i sanden just då, men det hindrade inte mig från att begrubbla denna fråga under dagen och detta är vad jag kom fram till! Så jag hoppas ni nu finner mitt svar resornerligt!

 

Gud skapade kärlek, han skapade sexet, alltså han skapade sexualiteten! Sen en grej vi alla kan enas om är att han skapade kvinna och man, de två könen, penis och snippa (för att använda skolboksorden). Så för att börja i den här änden, endast man och kvinna kan få barn, det är en biologisk faktor, mannen bär på spermierna och kvinnan bär på de obekruftade äggen, det är framför allt var sexet är till för, vår fortplatning, vår överlevnad som ras samt att föra vidare arvet liksom! Det kan ni ju inte förneka, det är ju liksom sant, en kvinna behöver på något sätt tillförsel av mannens säd för att ett barn ska bildas, t ex vid samlag lr provrörsbefruktning.

 

Gud är kärlek, han är den som skapat kärleken som sagt, kärlek är det vackraste och det starkaste som finns i detta universum, vi behöver det för våran överlevnad, det är ett primärt behov, bokstavligen. Så jag tror inte att när Gud gjorde oss människor, och skapade kärleken i oss att han tänkte: "MOHAHAHAH detta ska endast få vara mellan kvinna och man!!! Allt annat är uteslutet, alla andra ska få leva i världens olycka om de inte älskar såhär!!!" Kärlek skapades för och mellan alla levande ting, framför allt i oss "Guds avbilder", det skapdes mellan man-man, kvinna-man, kvinna-kvinna. Kärleken män emellan, samt kvinnor emellan var kanske meningen från början att den skulle vara syskonerlig, och kanske någonstans så förändrades det, det är faktiskt något jag inte vet så mycket om ärligt talat! 

 

Men för att komma till punkt nu! Tycker jag att homosexualitet är fel? Nej det gör jag inte, Gud vill att vi ska vara lyckliga, han skapade kärleken och han vill att vi ska använda den och uttrycka den med öpnna, rena och ärliga hjärtan, för att kärleken ska vara sann, för den att vara äkta så måste den älskas med ett hjärta som är uppriktigt och ärligt, och det är även det enda Gud egentligen begär av oss, att ha ett uppriktigt hjärta. Gud älskar oss för vad vi än är, för vad vi än gjort här i livet, för vem vi än älskar, han älskar oss, vi är hans barn. Han skickade ju sin egen son för att dö för våra synder, han dog för kärleken, han dog för att vi skulle få leva ett liv fri från skuld och synd för vad och vem vi var/är. Plus, alla homosexuella par som inte kan få egna barn, de har all SIN kärlek att ge till adoptivbarn, barn som behöver kärlek, barn som behöver föräldrar! All kärlek är fin, och all kärlek ska få uttryckas, alla ska få ha rätten att få älska, oavsett vad! Det är min åsikt om saken! God bless.

Såå idag har vart en otroligt bra dag! Som typ hela jordklotet redan vet, så döpte jag mig idag, ett bekräftelsedop in i tron så att säga. Det var helt awesome, först var jag helt klart supernervös, och när jag tog andetaget precis innan han sänkte ner mig så tänkte jag: "Nu händer det", och jag kände det.. Startskottet, fröet som såtts, lugnet som la sig och glädjen som fyllde mitt hjärta, det var "breath taking". Sen så var det ju snabbt upp för att byta om och sätta sig för att avnjuta resten av gudstjänsten! Under förbönsstunden så kom Robin fram till mig för han behövde sticka till jobbet och var helt "Va gött Carro, nu har det gjort, visst kände det grymt, etc.", och sen så kramade han om mig! När gudstjänsten var slut och jag gick till mina vänner så sträckte Gabriel ut armarna för att krama mig, och jag ljuger nog inte om jag säger att det var den bästa kramen jag fått på länge! Jag liksom var såå otroligt glad att jag säkert bokstavligen skuttade in i hans famn och kramade om honom jättetight och hårt! Sen så kom massa från församlingen och kramade om mig samt välsignade, berömde/gav komplimanger och uppmuntrade mig! Sen så fick jag även ett brev av Fam. Nilsson, och när jag sedan öppnade när jag kom hem så blev jag så rörd, de gav mig ett bidrag i mitt sparande för en Studiebibel. Jag hade haft i tankarna att ingen direkt skulle bry sig om hur mycket jag värdesatt att kunna köpa en ny bibel. Så det var helt klart en otrolig känsla! Senare så skrev jag om dopet på fb, och detta var responsen jag fick av det:

 

Medan jag skriver detta så måste jag bara få uttrycka hur fylld av glädje jag är, JAG ÄR SÅ SUPERGLAD!!

 

Varför? Jo för att jag har varit på en sån otroligt grym konferens! Jag har verkligen fått vara ansikte mot ansikte med människor samt fått växa i tro, finns det nåt bättre än det? Knappast! Jag har upplevt så otroligt mycket glädje, gemenskap, skratt, kramar, och fått dela med mig av det också! 

 

Första dagen så var jag lite nervös över att jag skulle vara själv hela konferensen ut, men direkt när jag kom in så hälsade en tjej på mig, så kändes ju lite tryggare då! Senare på kvällen så var det en kvinna som gjorde mitt liv under Livslustkonserten, hon var i mittgången och dansade för fullt, hon fick alla att dra på smilbanden. Dock så var det spekulationer utifall hon var påverkad lr ej, vilket skulle gjort mig lite sorgsen ifall hon var då hon likaväl skulle kunnat njuta av den grymma kvällen nykter. Men konserten var bra, hela mötet innan det var grymt!

 

Dagen efter så var det kanottävling, marknad, det var allmänt mysigt och jag åt mitt godisäpple, så glädjen och höstkänslan var på topp! Samt att jag var på ett bra seminarie om ämnet "sex". Men sen var jag så trött efter lunchen så jag skippade panelmötet och sov i drygt 2h istället (såå värt det!) Efter det så lärde jag känna en tjej som hälsade på mig, och vi åt middag och gick på mötet tillsammans! Mötet var grymt, det var Ida-Maria som predikade, dock hade jag hört henne säga dessa saker förut, men det träffade mig mer denna gången! Speciellt bibelversen Psalm 18:33, bra skit som hon sa till mig!

 

Senare fick alla som ville en förfrågan att följa med Street Church ut till Värnamo centrum efter mötet, jag och Elise (som min nyfundna vän hette) ville så klart detta! Väl där så träffade vi på vad vi båda fann till att vara en riktigt grym tjej! "Mumin" som jag kallade henne, riktigt sprallig och mysig tjej som förgyllde kvällen samt de sista dagarna på F2F med sitt leende och goa' dialekt! Under kvällen så fick jag chans till grymma samtal med folk och jag fick chansen att tillsammans med två till be för en kvinna, och hon brast ut i gråt och kramade om oss! Men som oftast när man är med människor som är väldigt berusade så händer olyckor, samtidigt som vi försökte hjälpa en kvinna som trillade och spräckte lite av skallen samt hålla onyktra borta och ringa ambulans så bröt ett bråk ut lite längre upp och det small och skreks, så pulsen gick på 250 och jag bokstavligen bad små tysta böner i mitt huvud, så tumult var det! Sen kom jag och Elise hem och duschade för att sedan somna klockan 3.30 (vintertid) på morgonen (Och vi skulle upp kl.8).

 

Söndagen så var jag på ett bra seminarie om "Andliga Gåvor" som inspirerade men denna dagen var det fotbollsmatchen som stod i centrum, 230+ pers som ropade hejaklacksramsor på läktaren för att peppa IFK Värnamo! Det slutade med att de vann med 5-0 mot FC Umeå! Rätt grymt lr hur? Folks teorier var att de klarade det just pga av stödet, det tror jag med! Men ja, jag drog till min axel då jag peppade lite för hårt så idag gick den knappt att lyfta! Men värt skadan var det i alla fall! Efter kvällsmötet vilket var ett otroligt grymt ett så var jag på konsert med Sarah Kelly, hennes historia, hennes röst och personlighet, hon var helt fantastisk, man ville bara krama om henne! Det var synd att hon hade så pass kort tid på sig, men det var grymt, det var det!

 

Idag var det lite surt att behöva säga hejdå till alla, man hade ju lärt känna så sjukt grymma personer, speciellt Mumin och Elise! Men! Bara för att F2F var slut, så betyder inte det att kontakten behöver gå förlorad! Jag och Elise hade planer på att vara med i Jönköping då och då med Street Church, Mumin inbjöd oss att hälsa på henne där hon bor i Jönköping/Husqvarna så vi tog varandras nummer! Så jag är taggad, på att se vad framtiden håller för en, och just nu är jag också lycklig! Jag vet att detta var ett otroligt långt inlägg, men jag kanske kan muntra upp er med att säga att kassörskan på Hemköp i Värnamo trodde jag mycket yngre än 16 i samband med att jag köpte energidryck! Ja, det är väldigt okej att skratta åt detta! 

 

Men nu hoppas jag alla får ett sjukt grymt lov lr en grym vecka! Gud välsigne er alla fina själar! En stor puss och kram från mig! ♥